– Volvo Personvagnar innebär så stora möjligheter att prova många saker. Är man intresserad, och beredd att ta utmaningar, ja då finns alla chanser i ett så här stort företag! Om man bjuder till själv, kan man få mycket tillbaka.
Magnus Hellsten vet, för han började som bilbyggare och är nu produktionsdirektör med ansvar för Volvo Personvagnars hela tillverkning.
I oktober 1980 knackade den då 21-årige Magnus Hellsten på hos anställningskontoret på Torslandaverken. Det var året efter 70-talets andra oljekris och de lediga jobben var få. Han hade ingen tidigare relation till Volvo, men hade gått tre år på gymnasieskolans maskintekniska linje och läst ett år på Chalmers.
- Chalmers passade mig inte, säger Magnus, så jag ville istället börja arbeta. Volvo Personvagnar var intressant – bilarna, förstås, men också varumärket och företagets historia lockade mig. Även människorna, som hade kunnat åstadkomma allt detta, fascinerade mig.
- Här skulle det vara kul att arbeta och jag hoppades kunna vara med och påverka.
Han säger att den första tiden var svår och att fabriken stod stilla vissa fredagar.
- Då fick jag, som var ny, sopa golvet under materialpallarna när de övriga var hemma...
Skolan färdig
Magnus Hellsten trivdes bra, men tog efter något år studieledigt för att göra klart sitt fjärde år till gymnasieingenjör. Han gick också en intern produktionsteknisk grundkurs efter en del tester och intervjuer.
- De frågade vad som lockade mig till fabriken och svaret var ganska enkelt – att vara med och påverka, liksom att få bygga kvalitet och effektivitet.
Efter kursen var frågan om han skulle tillbaka till banan eller få ett annat jobb. Det blev en anställning som produktionstekniker.
- Göte Larsson, produktionstekniker och mentor, sade med ironi att ”gå aldrig ner i produktionen för där är det bara problem”. Han menade förstås precis tvärtom – det är där man ska vara så mycket som möjligt och man måste se problemen som möjligheter. Det är roligt och man är del av det som händer, mitt i verkligheten.
Magnus var kvar i produktionen ett par år och lärde sig bland annat att förstå skillnaden mellan fabrikens ”klocka”, där en bil byggs varje minut och där krav på en ändring önskas snabbt, och konstruktörens ”klocka”.
- Jag lärde mig att förstå våra respektive villkor. Det går inte på minuten för konstruktören att göra en förändring.
Produktion och produkt
Han blev gruppchef inom Produktionsteknik 1985 och började 1986 på Produktteknik, med att införa nya modeller i fabriken. Från 1988 var han tre år chef för ”Kvalitet och Teknik” på Bana 2.
- Bana 2 byggde Volvo 240. Den skulle successivt ersättas av den nya 850, 1992, och inför det ingick jag som produktionsansvarig i projektet, berättar Magnus Hellsten. När produktionen skulle komma igång fick jag ta ansvar för det jag hade påverkat i projektet.
Att det finns många problem i en bilfabrik, visade sig omedelbart då 850-produktionen sköts ett år framåt. I stället skulle 940 byggas under tiden.
- Det var spännande. Att försöka vända det ”problemet” till succé, var ett stort ansvar. Två veckor efter produktionsstart hade vi samma goda kvalitet som på Bana 1 bredvid!
Så småningom kom 850-produktionen igång och Magnus blev produktionsansvarig för hela Bana 2 från 1994. Tre år senare kom nästa utmaning:
Till Bangkok
- Jag hade anmält att jag gärna flyttade utomlands. Nu var jag gift och hade tre söner, den yngste bara fem veckor gammal, när jag erbjöds uppgiften som platschef för fabriken i Bangkok, Thailand.
- Timingen var inte den bästa – det är den egentligen aldrig – och vi kände vid vår för-visit hösten 1997 att vi ändrat vår uppfattning sedan vi varit i Bangkok på bröllopsresa några år tidigare. Då sade vi att vi aldrig skulle kunna bo i en stad med så mycket luftföroreningar.
- Alltså tog jag jobbet...
Återigen möttes han av problem – Asiens ekonomi var dålig med bland annat hög inflation. Försäljningen av bilar bar sig helt enkelt inte och fabriken behövde stängas under ett halvt år. Han råddes att avskeda all personal och anställa ny sedan.
- Jag ville inte det, säger Magnus Hellsten. Här fanns lojal och utbildad personal. Det skulle bli dyrt och ta för lång tid att utbilda nya människor. Istället utredde jag deras ekonomiska möjligheter och fann att de skulle kunna klara sig på 90 procents lön – vilket de fick och skickades hem.
- Sex månader senare startade vi igen och varenda medarbetare kom tillbaka – och byggde toppkvalitet från dag ett!
Köping nästa kulturkrock
I slutet av 2001 stod han inför valet att fortsätta i Bangkok eller ta en ny utmaning – att bli chef för ”Transmission och Chassi” på komponentfabriken i Köping. Den kulturkrock familjen hade upplevt i Bangkok blev nästan lika stor när de hamnade i den lilla stillsamma staden i Mellansverige.
- Där köpte vi ett hus, som visade sig ha haft stor betydelse för Volvo. Den gången grundarna var i Köping för att beställa de första växellådorna till ÖV4 gjordes affären upp just i vår trädgård. Där kunde man känna historiens vingslag.
Fabriken är numera ett ”All Wheel Drive Center of Excellence” inom Fordkoncernen, där växellådstillverkaren Getrag är största partner i samarbetet om slut- och vinkelväxlar för Volvos allhjulsdrift, liksom en del för Ford.
Magnus Hellsten pekar på att i produktionen i Torslanda idag är två av tre bilar försedda med fyrhjulsdrift. Varannan bil på banan är dessutom en XC90.
- Från början hade man räknat med omkring 5.000 fyrhjulsdrivna bilar per år, säger han. Idag bygger vi kanske 150.000, så man kan lugnt säga att utvecklingen under åren i Köping var stark.
Spiralen snurrar vidare
Så kom 2003 och Magnus blev erbjuden jobbet som chef för hela Torslandafabriken från den 1 april. Han ville då inte använda klyschan om den slutna cirkeln.
- Nej, det är ju som man vore färdig, sade han och använde istället uttrycket ”spiralen är sluten” och menade att utvecklingen kunde snurra vidare även för honom själv.
Så skedde också efter mindre än två år, då han i november 2004 utsågs till Volvo Personvagnars Produktionsdirektör efter Curt Germundsson, som går i pension.
- Volvo innebär så stora möjligheter att prova många saker. Är man intresserad, och beredd att ta utmaningar, ja då finns alla möjligheter i ett så här stort företag! Om man bjuder till själv, kan man få mycket tillbaka.
Han betonar att det ständigt händer något nytt i bilbranschen och att utvecklingen oavbrutet pågår.
- Man lever med förutsättningarna i produktionen – som förändras så snart en produkt ändras eller en ny kommer. Ny teknologi ger nya förutsättningar i vår föränderliga värld. En period kan det vara kundbrist så att fabriken måste stänga, kort tid senare växer allting så det knakar.
- Jag har aldrig ångrat något av mina steg i Volvo – jag har blivit litet bättre och kunnigare för varje ny uppgift, säger Magnus Hellsten.
Bildtext:
Magnus Hellsten är ett tydligt exempel på de möjligheter som finns i ett företag som Volvo Personvagnar. Han har gått från arbete på bandet till att bli chef för all tillverkning.
