Det går snabbare denna gång. Årets upplaga av Volvo Ocean Race tar sju månader jämfört med nio månader 2001/02. VO70-båtarna är lättviktsmonster med en segelyta som motsvarar tre tennisbanor.
Frågan är om det är bra eller dåligt, sett ur ett strikt medicinskt perspektiv.
- Jag tror att denna tävling är mer påfrestande, säger stressforskaren Hans Bäck.
- Förra gången var de tolv. Nu ska tio man driva en båt som är tio fot längre. Det gör stor skillnad.
Under den förra tävlingen gjorde Hans Bäck en stresstudie ombord på SEB-båten. De tolv besättningsmännen lämnade salivprov och blodprov, till havs och i hamnarna. Proverna användes för att mäta halten av de biologiska stressmarkörerna kortisol och blodsocker. Man mätte även testosteronhalten, vilket ger ett mått på kroppens reparationsförmåga.
En normal kortisolkurva är hög på morgonen. Under dagen dalar den för att närma sig noll under natten. En människa som är utmattad eller utbränd har istället en utslätad kurva.
- Redan vid starten hade besättningen låga kortisolvärden, säger Hans Bäck. De hade haft ett roderhaveri och hade inte vilat tillräckligt.
Även blodsockerhalten signalerade stress. Normalvärdet varierar mellan 3,5 och 5,5. Snittvärdet på de tolv männen i besättningen låg på 5,1. Två av dem låg över 5,5, det vill säga definitionsmässigt på diabetesnivå.
I korthet visade studien att etapperna på södra halvklotet orsakade mest mental stress. Föga förvånande eftersom rutten går nära Antarktis, där risken att krocka med isberg är överhängande. Särskilt de små är förrädiska eftersom de inte syns på radarn.
- Där är stressen enorm, konstaterar Hans Bäck.
- Kylan gör allt svårt. Lägg därtill risken att kollidera med isberg. På nätterna är en man tvungen att stå och spana med ficklampa på fördäck.
För att reducera riskerna har rundningsmärkena lagts längre norrut i årets Volvo Ocean Race. Där är visserligen vindarna svagare, men antalet dagar med arktisk kyla och isberg blir ändå färre.
Det mest uppseendeväckande resultatet av stresstudien var att besättningens värden normaliserades så snabbt. Efter stoppet i Brasilien minskade den mentala stressen. Besättningen kände att de hade kontroll över situationen. Trots fortsatt fysisk stress började kroppen återhämta sig, sakta men säkert.
- När de kom till Rio var kortisolkurvorna helt utslätade. De hade ingen energi kvar. Men efter tre veckor i hamn såg kurvorna bra ut.
Den intensiva stressen gav inga bestående men. Testosteronhalten sjönk på elva av tolv besättningsmän fram till Rio, men var normal igen vid målgången. Blodsockerhalten sjönk successivt och låg i genomsnitt på 4,0 när tävlingen avslutades i juni 2002. En månad senare låg snittet på 3,9.
- Det här är professionella seglare. De är elitidrottsmän, säger Hans Bäck.
- Man måste vara oerhört vältränad för att orka Volvo Ocean Race, både fysiskt och mentalt.
50245/IJ/TBT
